Hitta & Jämför Assistansbolag
Län
Ort
ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedish

Försäkringskassan ska tolka otydliga LSS-regler

Försäkringskassan ska tolka otydliga LSS-regler
Regelverket kring personlig assistans är inte lättolkat. Som lagtillämpande myndighet har Försäkringskassan ett ansvar för att se till att det tillämpas på ett rättssäkert sätt och att rätt person får rätt ersättning, skriver Eva Nordqvist, rättschef på Försäkringskassan.

När Försäkringskassan ser att rättsläget kring någon principiell fråga är oklart måste vi, i avvaktan på till exempel vägledning från domstol, bestämma oss för hur bestämmelserna ska tolkas. Vi gör detta så att våra handläggares tillämpning blir enhetlig. Rättsliga ställningstaganden baseras alltid på ett juridiskt resonemang. De binder ingen domstol, utan det är ett sätt för oss att uppfylla vår skyldighet att se till att lagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt. Det ligger i vårt uppdrag att inte bara följa vad som händer i domstol utan också vid behov föra mål till högsta instans för att få vägledning i situationer där rättsläget är oklart.

Som ett stöd för handläggarna tar vi fram vägledningar där vi beskriver regelverket, förarbeten och rättspraxis. I vår vägledning om assistansersättning redovisar vi bland annat alla domar från högsta instans, som har betydelse för tillämpningen.

Ett par av dessa domar rör tolkningen av föräldraansvaret. I socialförsäkringsbalken finns en bestämmelse som innebär att Försäkringskassan vid prövningen av rätten till assistansersättning ska ta hänsyn till att vårdnadshavaren enligt föräldrabalken normalt ska tillgodose en del av hjälpbehovet själv, med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

‘);} else if(document.documentElement.clientWidth >= 768) {document.write(‘

‘);}}

De domar som haft störst effekt för rättsutvecklingen är utan tvekan de som kommit under de senaste åren och som framför allt handlar om tydliggöranden av vad som är grundläggande behov.

Genom den första domen som kom 2009 bekräftade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) den tillämpning Försäkringskassan hade haft under ett par år: att inte alla praktiska hjälpbehov med personlig hygien, påklädning eller måltider kan ses som grundläggande behov. För att behoven ska anses vara grundläggande krävs att det är frågan om hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten och där den enskilde måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge hjälpen och hur den ska ges.

I en dom från 2012 konstaterade HFD att behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen inte kan beaktas vid bedömningen av om rätt finns till personlig assistans och att sådana behov alltså inte kan räknas till de grundläggande behoven.

2015 kom så nästa uppmärksammade dom. I den klargjorde HFD att annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den försäkrade endast kan komma ifråga för personer som har en psykisk funktionsnedsättning.

Domen som kom 2017 handlade om hjälp med transporter där HFD uttalade bland annat att det särskilda stöd som den funktionsnedsatta behöver i någon mening ska vara kvalificerat för att ge rätt till personlig assistans. Och att det kravet innefattar att assistentens insats ska ha en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av hjälp i det dagliga livet. I avgörandet väger domstolen sedan brukarens hjälpbehov mot att assistenten under transporten inte behöver hjälpa brukaren med något som kan anses vara en kvalificerad insats. Domstolens slutsats blev att det saknades en direkt och konkret koppling till ett individuellt hjälpbehov i det dagliga livet.

Den domen fick oss att dra slutsatsen att vi inte har stöd för att ge assistansersättning för tid då det inte är frågan om tillsyn utan då den personliga assistenten inte gör något alls utan bara väntar, kanske inte ens i brukarens hem. Försäkringskassan behövde ändra sin tillämpning.

Då vi såg att den nya tillämpningen skulle få svåröverskådliga konsekvenser, framförallt för den enskilde, valde vi att uppmärksamma regeringen på domen. Det ledde till att regeringen nu vill återställa den tidigare tillämpningen av väntetid och beredskap. Det är inget märkligt i detta. Juridiken lämnar stora tolkningsutrymmen och lagstiftningar ställs på prov – reglerna om assistansersättning är inget undantag. Det är så samspelet mellan lagstiftare, myndigheter och domstolarna fungerar. Om lagstiftningen är otydlig och ger tolkningsutrymme har vi som myndighet ett ansvar för att den praktiska tillämpningen fungerar och blir enhetlig.


Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Originalartikel: Försäkringskassan ska tolka otydliga LSS-regler

Kommentera